För den som klurar på det optimala antalet tecken som bör användas i olika sociala medier har Buffer tagit fram den här illustrativa bilden.

TheinternetIsAZoo-e1413838839489

 

 

 

 

 

Annonser

I Dagens Nyheter idag kan vi läsa att soffliggaralternativet inom premiepensionen, Såfan, går som tåget. Den som anlitat en rådgivare att förvalta premiepensionen är just nu systemets förlorare. Siffrorna som DN hänvisar till är hämtade och säkerställda av Pensionsmyndigheten.

Länk till DN:s artikel ”Sparare tappar tusenlappar”

 
Redan i mars gjorde jag ett inlägg i debatten på Nyheter 24. Artikeln belyste hur oseriösa pensionsrådgivare kontaktar privatpersoner och utger sig för att representera Min Pension, Pensionsmyndigheten eller annan seriös aktör. Allt för att få sälja dyra lösningar till oroliga pensionssparare.

Länk till Nyheter 24 ”Ta kontrollen över pensionen”

 För många är pensioner ett dåligt samvete som ligger och gnager. Man vet att man borde göra något. För det mesta är VAD oklart. När pensionsrådgivaren ringer blir det lätt att falla offer för det dåliga samvetet och låta dem sköta sparandet mot en årlig avgift på 1000 kronor eller så. Men faktum är – staten förvaltar sparandet billigare. Om du inte är genuint intresserad av fonder och privatekonomi är det okej att lugnt luta dig bakåt i soffan och låta AP7 ta hand om premiepensionen. Utan det minsta dåliga samvete!

Långhed, AlftaNågot har hänt i den lilla byn Alfta i Hälsinglands inland. Bland badande hälsingar, med inslag av en och annan glassande Stockholmare på semester, syns nu också unga män från Afrika spela beachvolley vid strandkanten.

Under de senaste 15 somrarna har jag besökt Alfta i Hälsinglands inland. En slumrande idyll och en av Ovanåker Kommuns fyra socknar. I samhället bor drygt 2 000 invånare. Sedan många år dras den lilla socknen med glesbygdens alla problem. I avfolkningens fotspår sker nedläggning av arbetsplatser och skolor, butikslokaler gapar tomma längs bygatan.  Tåget som tidigare stannade här på sin väg mellan Bollnäs och Orsa slutade att gå för många år sedan. Som ett minne står det gula stationshuset ödsligt kvar. Skylten på dörren vittnar om att lokalen idag inhyser loppis.

Men i sommar har något hänt . På de förut folktomma gatorna flanerar människor, på den tidigare tomma beachvolleyplanen vid badplatsen har unga män tävlingar medan pojkar i yngre tonåren skrattande gungar i kommunens gungor. Anledningen är att Alfta Queren i juni beviljades att ta emot 200 flyktingar. De första 65 kom redan i mitten av juni. De flesta är unga män från Eritrea och Syrien.

Invid samhällets genomfartsgata ligger puben med sommarveranda mot gatan. Under lördagskvällen satt två överförfriskade män i medelåldern där och svalkade sina torra gommar. Den ene mer högljudd och kontaktsökande än den andra. Jag och min familj slog oss ned vid bordet bakom dem för att äta en bit mat.

”Är ni från Stockholm?” sa den pratglade herren på brett hälsingemål.

Vi log och nickade till svar.

”Vet ni vad vi kallar Stockholm för här? Fjollträsk! För där bor så många fjolliga noll-åttor” brummade mannen vidare.

En ensam kvinna satte sig vid bordet bredvid männens.

”Hej, det var länge sen. Hur är det gumman?” gormade den högljudde mannen.

På gatan passerade några av de unga männen från flyktinganläggningen. De skrattade och pratade när de gick förbi den halvtomma puben. Mannen fokuserade om.

”Fy fan! Sluta skrika! Fan vad jag är trött på deras jävla skrikande” vrålade han. Och i nästa andetag

”Åk hem!”

Och jag skämdes! För att mina barn behövde höra rasismen i hans röst. För att jag är svensk. För att jag satt där på samma hak som den högljudde mannen och åt mig mätt på pizza och tacos i en vindstilla solnedgång. Men mest skämndess jag för min egen avsaknad av civilkurrage att resa mig och informerar mannen om att han lät mer än de unga männen gjorde tillsammans och att hans attityd var allt annat än okej.

I de små, av politikerna bortglömda svenska samhällena blir rädslan för det som är annorlunda störst. Där växer hatet mot såväl fjollträsk som flyktingar. Istället för att Alftaborna njuter av hur gatorna och badplatsen i sommar blommar föds ett hat och kanske också en missunnsamhet mot flyktingarna som utöver mat och husrum får 20 kronor per dag av samhället till kläder och hygienartiklar. Istället för nyfikenhet att lära känna dessa nya människor och ta tillvara på deras kunskaper, väcks ren och skär avundsjuka. Avundsjuka för att politiker ser och bryr sig mer om flyktingar och fjollträskbor än om äkta, infödda hälsingebor. Så fungerar människan. Mitt råd till den kloka politikern som vill bekämpa rasism är att plugga psykologi och ta glesbygdens problem på allvar. Sverige är så mycket mer än bara Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är i glesbygden som rasismens rötter når djupast. Bekämpning kräver politikers bekräftelse. Någon som ser dem och tar dem på allvar.

Som en av landets första kommuner valde Botkyrka, söder om Stockholm, att analysera klimatförändringar. Målet var att skapa en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar kommun.

För sex år sedan startade Botkyrka arbetet med att identifierade kommunens styrkor och svagheter utifrån hållbar utveckling. Resultatet blev en bred analys med övergripande mål att göra Botkyrka klimatneutralt. För att skapa en långsiktig och hållbar plan var det viktigt att få enighet i sakfrågorna över partigränserna. Därför tillsattes en arbetsgrupp med sju politiker från de sex största partierna samt två sakkunniga tjänstemän. Tillsammans arbetade de under ett år med att ta fram en klimatstrategi för kommunen.

”Genom att arbeta partiöverskridande fick vi förankring i viktiga frågor, gemensam kunskap och framtida samsyn. Det har underlättat det fortsatta arbetet” säger Gunilla Isgren, en av de sakkunniga tjänstemännen i gruppen.

Idag har ingen kommunalt ägd fastighet oljeeldning och av Botkyrkas cirka 150 personbilar och lätta lastbilar drivs 80 procent med el eller biobränsle.

”Det visar att det går att nå tuffa mål med rätt prioriteringar. Vi är nu på god väg att nå vårt tuffa och utmanade mål att ha en fossilbränslefri verksamhet år 2015”  säger Gunilla Isgren.

Ytterligare ett mål som kommunen arbetar mot är att göra den egna verksamheten klimatneutral till år 2020. Det innebär att Botkyrkas verksamheter inte ska producera något nettotillskott av växthusgaser och kompensera för de eventuella utsläpp som görs. Målet ställer också höga krav på entreprenörer vid upphandlingar. För att engagera kommunborna i miljöfrågor har Botkyrka en miljöbarometer på hemsidan som bland annat visar hur kommunens luft, miljö och utsläpp ligger till jämfört med olika nyckeltal.

I Botkyrkas klimat- och sårbarhetsanalys från 2010 konstaterades att bebyggelse och annan infrastruktur kommer att påverkas av både Mälarens och Östersjöns stigande vattennivåer. Instabila markområden kommer bli ännu mer instabila. Lågt liggande områden med mycket hårda ytor riskerar att översvämmas vid intensiva och långvariga regn.

Ur kunskaperna från analysarbetet har Botkyrkas översiktsplan uppdaterats. Vid framtida samhällsutveckling kommer den vara ett viktigt planeringsunderlag.

”Vi har klimatanpassat Botkyrka. Men hur är det i andra kommuner? Vad händer vid ett kraftigt skyfall som sätter delar av E4:an under vatten och gör stambanan instabil? Hur ska Stockholmarna ta sig ut från stan? I andra länder har man visat att det byggnadstekniskt går att lösa, men i Sverige har ingen ännu tilldelats det övergripande ansvaret. Det är ett problem” säger Gunilla Isgren.

 

 

I försäkringsbranschen är arbetet med klimatanpassningsfrågor centralt. Om inget görs för att förhindra konsekvenserna, kan riskerna av ett förändrat klimat bli så oförutsägbara att det i framtiden inte går att försäkra något.

Under två timmar sommaren 2011 föll det lika mycket regn över Köpenhamn som normalt faller över huvudstaden under tre sommarmånader. Katastrofen var ett faktum. Flera infarter till staden stängdes av, liksom tunnelbanan. Bilar fastnade i vattenmängder som mätte över en meter. Skadorna beräknas ha kostat de danska försäkringsbolagen åtta miljarder kronor. Bara ett sund bort ligger Malmö.

Svensk Försäkring är de svenska försäkringsbolagens branschorganisation. Här arbetar Staffan Moberg med klimatanpassningsfrågor. Han har blivit en sammanhållande länk mellan branschen, myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna. Idag är en av branschens viktigaste frågor att få Miljödepartementet att införa tydliga regler i bygglagen som ställer krav på kommunerna att ta fram klimatanpassningsplaner. Staffan Moberg menar att Miljödepartementet redan har tagit ett stort ansvar när det gäller koldioxidutsläppen men att plan- och bygglagen fortfarande har brister. För försäkringsbranschens arbete är det viktigt att titta på klimathoten framåt.

”Idag tittar branschen på historiska material vid riskbedömning inför nybyggnation och förlitar sig på att kommunerna har identifiera risker och beviljat byggloven rätt. Samtidigt vet vi att många kommuner saknar kompetens och finansiering för att göra klimatanpassningsplaner” säger Staffan Moberg.

År 2007 representerade Staffan Moberg försäkringsbolagen i den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen. Utredningen resulterade i två konkreta uppdrag. Dels skulle Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, se över skredriskerna i landet, dels fick Lantmäteriet uppdraget att ta fram en ny höjddatabas med tätare och noggrannare data. Båda uppdragen har förenklat bedömning av fastigheter i farozoner. Men trots dagens hotbilder fortsätter kommunerna att bygga fastigheter vid vattenbrynet. Människor vill bo nära vatten och kommunerna ser en chans att få inflyttning och nya skattemedel. Risken är att vissa fastigheter ständigt kommer att bli översvämmade och få problem att teckna försäkring.

”Frågan är vad som händer med värdet på fastigheten om inget bolag vågar försäkra den. Står kommunen för risken? Eller sitter fastighetsägaren på Svarte Petter? Vilken bank kommer våga låna ut pengar utan säkerhet?” säger Staffan Moberg.

Ett annat problem som uppstår vid skyfall och översvämningar är att det blir baktryck i avloppssystemen. Svensk Försäkring har uppskattat att skadorna årligen kostar de svenska försäkringsbolagen 240 miljoner kronor. För att förhindra vattenskador har vissa kommuner med gott resultat låtit installera backventiler på utsatta fastigheter. Försäkringsbranschens förhoppning är att fler kommuner tar ett sådant ansvar och att fler gator i Sverige får ett baktrycksskydd.

”Idag är naturrelaterade vattenskador bara en liten del av bolagens totala kostnad. Men när en Köpenhamnshändelse händer i Sverige kommer kostnaderna att skena” säger Staffan Moberg.

Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel pekar på kraftig ökning av växthusgaser. Hittills gjorda satsningar för att begränsa utsläppen har inte varit tillräckliga. Nu krävs tuffa politiska beslut för att åstadkomma resultat.

I april presenterade FN:s klimatpanel, IPCC, den tredje rapporten om klimatförändringar. Solens energi är den grundläggande faktorn för vårt klimat men det går inte längre att blunda för att också vårt sätt att leva i hög grad påverkar klimatet. Rapporten visar att tekniska lösningar finns men att det krävs kraftfulla styrmedel för att minska utsläppen i tillräcklig omfattning. Rapporten målar upp två alternativa scenarier. Effekter av en medeltemperaturshöjning med två respektive fyra grader mellan åren 1900 och 2050. Jordens befolkning bedöms kunna hantera konsekvenserna vid en tvågradig höjning, medan en höjning med fyra grader förväntas göra delar av jordens yta obeboelig på grund av värmeböljor, översvämningar och stormfloder. För att undvika den fyragradiga höjning vi just nu är på väg emot, krävs politiska krafttag för att dämpa utsläppen av koldioxid omgående.

Ett modernt samhälle kräver klimatanpassning

Även om vi lyckas bromsa utsläppen behöver vi anpassa samhället till det nya klimat som redan börjar märka av. Förändringar i de svenska glaciärerna har anats och upp över norrlandskusten breder fästingarna ut sig med stormsteg. Idag vet man att ett varmare och mer nederbördsrikt klimat medför höjda vattenstånd, skyfall i kombination med kraftiga vindar och värmeböljor, också i Sverige. Klimatanpassning handlar om att anpassa samhället till de förändringar vi redan märker av idag och de som vi inte kan förhindra i framtiden.

Förutom FN arbetar många organ på internationell nivå med klimatanpassning, exempelvis WHO och EU. I början av året presenterade EU-kommissionen ett förslag till klimatanpassningsstrategi med tuffa krav för att dämpa koldioxidutsläppen fram till år 2030. Enbart förslaget har satt press på medlemsländerna att arbeta mot målen.

Idag har ingen myndighet i Sverige tilldelats det övergripande ansvaret för klimatanpassningsfrågan, men flera centrala myndigheter har viktiga roller i arbetet. Vissa myndigheter, som exempelvis SMHI, Boverket och Naturvårdsverket arbetar med förebyggande åtgärder och verkar för bättre beredskap vid störningar i viktiga samhällsfunktioner. På regional nivå har regeringen gett länsstyrelserna i uppdrag att samordna klimatanpassningsarbetet. På lokal nivå ansvarar kommunerna för sina verksamheter.

Hur klimatanpassar Sverige

Att Sverige kommer att påverkas kraftigt av klimatförändringarna konstaterade regeringen redan 2007 i den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen. Som en konkret åtgärd bildades därefter Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI. Rollen är att vara en kunskapsnod och en mötesplats som stöttar aktörer, exempelvis kommuner, i det aktiva arbetet med klimatanpassning. Ingrid Gudmundsson är kommunikatör på kunskapscentret. Hon tycker att det är svårt att nå ut med information till kommunerna. Centrets insamlade faktaunderlag kommuniceras istället ut via samordnare på länsstyrelserna.

”För att få gehör i våra frågor tror jag att det framför allt handlar om att skapa medvetenhet och opinion hos allmänheten” säger Ingrid Gudmundsson

På myndighetsnivå pågår flera parallella aktiviteter för att analysera riskerna i Sverige. Sveriges geologiska undersökning, SGU, driver ett strandlinjemodelleringsprojekt som syftar till att matematiskt modellera förändringar av havsnivå och landhöjning. Trafikverket genomför ett trädsäkringsprojekt för att förhindra att träd ramlar på kontaktledningar. Gemensamt arbetar flera myndigheter med att se över risken för spridning av smittsamma sjukdomar vid ett förändrat klimat.

Ett stort problem för Sveriges är att många samhällen, vägar och järnvägar ligger på lermark. Med ökad nederbörd och fler skyfall försämras släntstabiliteten vilket i värsta fall kan leda till jordskred. Utan åtgärder riskera infrastruktur för tiotals miljarder kronor att förstöras. Här har Statens geotekniska Institut, SGI, samordningsansvar och stöttar länsstyrelser och kommuner med geoteknisk granskning av klimatrelaterade översikts- och detaljsplaner.  Ingen vet idag vad som händer med klimatet och inte heller i vilken takt förändringarna kommer att ske. Till en viss del har klimatanpassningsarbetet kommit igång.

”Kommunerna ska göra det stora jobbet, bland annat genom att ta fram sårbarhets- och riskanalyser. Låglänta Malmö med stor översvämningsrisk har redan kommit igång. Liksom Göteborg. Kommuner i inlandet känner inte av samma hot och är därför avvaktande” säger Ingrid Gudmundsson.

I dag publicerades min debattartikel på Nyheter24. Läs den via länken nedan eller direkt här!
http://nyheter24.se/debatt/764495-unga-maste-ta-kontrollen-over-sin-pension

Orange kuvert på väg...

Orange kuvert på väg…

Maria Eklund skriver att många blir lurade att välja dåliga lösningar för pensionsplacering, men att det finns tillförlitliga informationskällor man kan söka upp.

Just nu är det stort fokus på pensioner. De färgglada kuverten duggar tätt i brevlådorna och vi fylls av information om vad vår framtida pension kan tänkas bli. Faktum är att pensionskuverten är helt ofarliga att öppna. Det är till och med bra att göra det för att få koll på sin egen pension och bli herre i sitt eget hus. För om du inte tar kontroll över din pension finns det andra som vill göra det.

I mitt arbete möter jag människor som känner oro för vad den framtida pensionen ska bli. Vissa har varit oaktiva i sina pensionsval och har därför ett dåligt samvete som gnager. Andra känner frustration över att inte förstå det komplexa pensionssystemet. Risken att dessa människor hamnar i pensionsrådgivarnas klor är överhängande.

Knepen pensionsrådgivarna tar till för att ragga kunder kan vara fula och ibland oetiska. Vi vet att vissa utger sig för att ringa från den statliga Pensionsmyndigheten och erbjuda hjälp med pensionsplacering för 500 – 1000 kronor per år. Om det händer dig kan det vara bra att veta att Pensionsmyndigheten inte får ge individuella pensionsråd och inte heller arbetar med uppsökande verksamhet. Att anlita pensionsrådgivare kan döva ett dåligt samvete. Vi vet ju så väl att vi borde göra fler aktiva pensionsval. När vi anlitar en rådgivare har vi ju ändå gjort någonting.

I början av veckan mötte jag en kvinna som närmade sig pensionen. För några år sedan kom hon i kontakt med en pensionsrådgivare som övertalade henne att överlåta placeringen av premiepensionen till dem. Utöver de 650 kronorna tjänsten kostade per år fick hon betala en faktureringsavgift på 25 kronor. När hon granskade fondportföljen insåg hon att fondavgiften dessutom var hög medan utvecklingen på fondportföljen var relativt låg.

Om hon hade valt att istället tillhöra skaran som inte väljer alls – de så kallade soffliggarna – hade hennes premiepension varit högre idag. Under 2013 var värdeutvecklingen på AP7 Aktiefond 34 procent. Det är klart att situationen kan ändra sig, ingen vet hur ekonomin blir i framtiden. Men utan att behöva lyfta ett finger hade kvinnan fram till idag haft både en bättre och billigare lösning om hon legat kvar och slappat i soffan.

Här nedanför har jag sammanställt några nyttiga länkar till bra hjälpmedel för dig som vill se över din pension. Det första steget är att fundera igenom hur aktiv du vill och orkar vara. Om du inte kommer att se över dina fondval varje år kan det vara klokt att låta de valbara delarna i pensionen ligga kvar i de ickevalsalternativ som finns.

Maria Eklund

Almedalen VisbyText och bild: Maria Eklund

Intresset för Almedalsveckan växer för varje år. Valåret 2014 är inget undantag. Region Gotland förutspår i år 25 procent fler besökare jämfört med 2013. 

Den som granskar statistiken för Almedalsveckan ser en tydlig trend. Antalet evenemang ökar i kapp med deltagarna och gör arenan till en allt viktigare mötesplats att synas på. Såväl för politiker och samhällsdebattörer som för entreprenörer. Det som startade sommaren 1968 med att Gotlands socialdemokrater bad Olof Palme hålla ett sommartal från ett lastbilsflak vid Kruttornet, har förvandlats till en gigantisk politisk arena. På många sätt unik i sitt slag.

Inför valåret 2014 förutspår Region Gotland att den uppåtgående trenden för Almedalsveckan fortsätter. Rekordmånga seminarier, deltagare, arrangörer och journalister förväntas invadera Visby den första veckan i juli. I år räknar Region Gotland med minst 25.000 deltagare. En ökning med 25 procent jämfört med rekordåret 2013. Men också antalet evenemang ökar och har sedan valåret 2010 blivit 64 procent fler.

Karin Lindvall på Almedalsveckans kansli pekar på tre viktiga framgångsfaktorer för Almedalsveckan:

  • Öppen demokratisk mötesplats där alla får delta
  • Bredd bland ämnen och deltagare
  • Hög kvalitet och aktualitet

–  Begränsningarna i hur stort arrangemanget kan bli är främst tillgången på boende och därefter tillgång till möteslokaler.  Viktigt är att behålla Almedalsandan med öppenhet och att alla kan möta alla. Om det blir för stort kan det vara svårt att behålla den känslan, säger Karin Lindvall.

Almedalsveckan infaller årligen under veckan 27. Riksdagspartierna tilldelas varsin egen dag enligt ett löpande schema. Deras medverkan i seminarier, presskonferenser och tal styr till stor del agendan för övriga evenemang under veckan. Aktiviteterna berör aktuella frågor såsom klimat, vård och omsorg.  För den som har en fråga att driva är Almedalsveckan ett gyllene tillfälle att få gehör.

Källa: Almedalsveckans kansli, Region Gotland

Tabell: Statistik från Region Gotland över antal deltagare, evenemang och arrangörer åren 2008-2013

År

Deltagare

Evenemang

Arrangör

2008

6000

662

350

2009

7500

1041

589

2010

11000

1396

758

2011

14000

1476

767

2012

17000

1818

986

2013

20000

2285

1029

En krönika av Maria Eklund

Jag och min familj bor i ett modernt hus med öppen planlösning. Det är trivsamt. Samtidigt som maken och jag stökar i köket kan vi följa barnens lekar och gluttande på tv.

När vi för några veckor sedan kokade julens knäck stal plötsligt en tv-trailer min uppmärksamet. Gustav Hammarstens belåtna röst trängde in i vårt hem och förkunnade att ”Majoriteten av Sveriges kvinnor är nöjda med sin ställning, som Lotti här” och Sissela Kyle svarade frankt ”Det var många slavar i Förenta Staterna som också var det innan de blev fria”.

Den lilla kvinnosakskvinnan jag bär inom mig vaknade genast till liv. Det här var en serie jag inte tänkte missa. Årets mellandagsdramatisering av Sveriges historia blev i år ett måste.

På annandag jul bänkade jag mig framför tv:n för att se det första avsnittet av svt:s ”Fröken Frimans krig”, en skildring om kvinnans kamp för lika värde och rösträtt i början av 1900-talet. Bland filtar och kuddar i soffans hörn förfasade jag mig över hur ett ungt par bytte tågkupé när huvudrollsinnehavaren, Dagmar Friman, börjar bläddra i en tidning om kvinnors rättigheter. Jag skrockade lätt åt hennes aristokratiska brors fördomsfulla min i deras första möte på sju år. Njöt av hans blekhet efter hennes replik ”Det är en ny tid. Lyft blicken så ser du den”.

Jag tror att det var där någonstans jag började se paralleller mellan historien om kvinnans frihetskamp från 1900-talets början och attityden till invandringen idag. Hur vi fortfarande fruktar det nya och okända.

Vårvintern 2012 köpte min hemkommun, Vallentuna, ett hus i ett av kommunens trygga villakvarter. Viljan var att ge ensamkommande flyktingbarn en lugn tillvaro, långt från oroligheter och krig. Men flera gånger innan barnen flyttade in vandaliserades villan. Troligtvis av uppretade grannar. Kanske ängsliga för sjunkande villapriser? Jag tror inte att Vallentunabon är mer främlingsfientlig än andra. Däremot upplever jag att vi svenskar fortfarande håller krampaktigt fast i det gamla och invanda av rädsla att förlora något. Vad? Makten? Var det skälet till att uppretade högerextremister gick till attack mot en fredlig antirasistisk demonstration i Kärrtorp i december 2013? Eller var det därför som dörrarna till Stockholms moské klottrades fulla med hakkors i början av januari 2014?

I skuggan av Fröken Frimans krig började jag grubbla över om vi är kapabla att lära av vår egen historia.

Kanske skapar vårt beteende idag stoff åt en ny historisk serie. Om 100 år kan morgondagens generation bänka sig – kanske framför någon sorts tv-apparat, vad vet jag? – för att småskratta åt, och förfasa över, vår attityd till invandringen i början av 2000-talet. Förhoppningsvis är de klokare än vi.

IMG_0961Text och bild: Maria Eklund

Wanås Konst ligger på Skånes baksida, i Göingebygdens skogar. Under bar himmel har grundaren, Marika Wachtmeister, förvandlat Wanås slottspark till en gigantisk konsthall som sätter fantasin i rörelse hos både stora och små.

Mystiken på Wanås Konst är påtaglig. Parkens vilda natur möter Snapphanehistorier och konst. Sedan starten 1987 har skulpturerna successivt blivit fler och de permanenta verken är idag 54. Här står barnens kreativitet och upptäckarglädje i centrum. Konstverken tål att kännas på och klängas i. Här kan du balansera i Jacob Dahlgrens skulptur. Slänga dig i en av de elva bokträdsgungorna i Hanne Tierneys konstverk ”Love in the afternoon”. Slå dig ner i Melissa Martins häftiga lövsal ”Dining room”. Och varför inte passa på att skriva din högsta önskan att hänga i Yoko Onos ”Whising tree”?

IMG_0937

Wanås och kreativiteten
Wanås Konst vill vara en plats för lekfullt lärande. Varje år tar man fram ett program för skolorna. Det är kopplat till såväl årets utställningar som miljön. Cirka 5000 barn och unga deltar årligen i programmet.

– Eleverna kommer främst från Skåne, Småland och Blekinge. Barnen från skolorna i närområdet har blivit konstexperter eftersom vi återkommande arbetar med dem, säger Elisabeth Millqvist, verksamhetschef och konstnärlig ledare på Wanås Konst.

Alla besökande barn och unga är välkomna att delta i kreativa aktiviteter. Under vissa helger ordnar Wanås Konst dropin-workshops där barn och konstnärer arbetar tillsammans. Under det gångna höstlovet skapade barnen luftskulpturer utifrån konstnären Jeppe Heins temafråga ”Vad är lycka för dig?”.

– En röd tråd i programmet är besökarens deltagande och undersökande av skulpturer. Kan en skulptur vara social eller performativ? Med den ingången uppstår ofta en lekfullhet, säger Elisabeth Millqvist.

Barnboksprojektet startade 2011. Genom projektet hoppas Wanås Konst väcka barnens intresse för konst. Utifrån naturen skapar kända skribenter och samtida konstnärer berättelser och illustrationer som knyts ihop med nya konstverk i utställningen.

–   ­Det finns berättelser så närvarande på platsen, det känns som att stenmurar, träd och buskar bär på berättelser som borde berättas, säger Elisabeth Millqvist.

När vuxna och unga besöker parken tillsammans uppstår ofta spännande diskussioner.

–  Vad ser en 15-åring i ett hjärta av sten? Och hur har bollarna hamnat i träden? Kanske får du andra svar från de unga, säger Elisabeth Millqvist.

Wanås och naturen
Wanås är ett Natura 2000-område där naturen får sköta sig själv. Känslan i parken är vild och romantisk. Konstverk hjälper till att stärka känslan. I parkens utkant står den gamla snapphaneeken*3 kvar. Enligt sägnen hängdes snapphanarna här under krigen mellan Sverige och Danmark på 1400-talet. Här kan du också höra de ödsliga ropen efter mamma. Men du kan vara lugn. Inget barn är vilse. Det är bara Marianne Lindberg De Geers  ljudinstallation ”Jag tänker på mig själv” som ekar i skogen.

LänkarIMG_0943

*2 Här kan du läsa mer om Naturvårdsverkets Natura 2000-områden

*3 Mer om Snapphanar och snapphaneeken

Mer om Wanås Konst hittar du på deras hemsia

%d bloggare gillar detta: